Chip eller kirurgisk kastrering?

Många väljer att kastrera sina råttor av olika anledningar, inte nödvändigtvis på grund av aggression utan även för att exempel få en lugn och harmonisk flock och att ta bort risken för oplanerade kullar. Att kastrera en tamråtta minskar risken för många sjukdomar och problem för både hanar och honor. Kastrering minskar främst risken för juvertumörer, vilket är väldigt vanligt på honor (men även hanar kan drabbas då de har juvervävnad även om de saknar spenar).

Hanar

Hanar kan, om man har otur, börja bråka väldigt mycket i tonåren (ca 9 mån) på grund av ett överskott av hormoner (testosteron). Att kastrera en hane som börjar bråka eller inte kan gå ihop i en flock kan göra stor skillnad på råttans temperament åt det lugnare hållet, då kastration sänker hormonproduktionen.

Det är fortfarande ovanligt med kastrering av små gnagare men hanråttor kastreras oftast med anledning av att hanen ska leva med en hona och att ägaren inte vill få ungar, eller för att hanen börjar bli aggressiv.

Oavsett djurslag är operationsmetoden nästan densamma på hanar. Man gör ett snitt i huden över testikeln, man stoppar blodflödet till testiklarna och sedan avlägsnar man testikeln. När det är gjort så sys hudsåret igen. Råttor bör sövas med gas och inte med spruta, eftersom riskerna med operationen då minskar avsevärt.

Precis som för de flesta andra djurslag finns könshormon kvar i blodbanorna, samt färdiga spermier kvar ett tag efter man kastrerat en hanråtta. Därför kan hanen fortfarande para sig med en hona och göra henne dräktig ca 10 dagar efter operationen. Man brukar rekommendera att inte låta en kastrerad hane träffa honor förrän efter minst 14 dagar för att vara på den säkra sidan. Man får även räkna med att hormonella aggressionsproblem kan hålla i sig flera veckor efter operationen innan de avtar.

Hanen bör hållas i en liten sjukbur under den första tiden efter operationen (oftast den första veckan om allt läker som det ska) för att förhindra att han klättrar och riskerar att operationssåret går upp. Råttor gnager gärna på sina egna stygn, men det är ovanligt att de gnager på andra råttors stygn. Om den opererade råttan inte är aggressiv kan man alltså låta en flockkamrat sitta med i sjukburen som sällskap. Håll koll den första tiden så att varken den opererade råttan eller flockkamraten rör stygnen.

Det är viktigt med en lugn och ren miljö tills såret är läkt. Använd till exempel tidningspapper eller tyg (fleece) som underlag i buren den första tiden, och byt ofta (gärna minst ett par gånger om dagen). Detta för att undvika smuts i operationssåret. Undvik strö som kan fastna i såret.

Råttan ska helst äta så fort som möjligt efter operationen. Ätandet och drickandet påskyndar tillfrisknandet samt minimerar mag- och tarmstörningar. Ett tips är att ta med sig barnmat (eller något annat som råttan tycker är extra gott) och be veterinären sätta in detta i råttans bur efter operationen, för att uppmuntra råttan att börja äta direkt.

Honor

Att kastrera honor är fortfarande väldigt ovanligt i Sverige, även om kastrering av honor kan ha stora sjukdomsförebyggande fördelar. Vuxna honor utvecklar mycket lätt juvertumörer, som vanligtvis är godartade (de sprider sig inte till andra vävnader eller organ) men kan växa sig så pass stora att de förstör livskvaliteten för råttan. Tumörerna kan dyka upp lite var som på kroppen, eftersom juvervävnaden täcker stora delar av bålen och sidorna. Vissa tumörer kan växa sig groteskt stora och orsaka råttan svårigheter att röra sig och äta, samt även leda till sårinfektioner. Tillväxten av juvertumörer stimuleras hos råttor av deras könshormon. Om man kastrerar råttan vid ung ålder så minskar risken att råttan kommer att utveckla juvertumörer.

Att kastrera honor innebär även att man helt eliminerar risken för pyometra (livmoderinflammation). Pyometra innebär att livmodern är varfylld och svullen. Det finns två olika slags pyometra – öppen och stängd. Öppen pyometra innebär att livmodertappen är öppen och tillåter att varet rinner ut. Denna form av pyometra är lättare att upptäcka än stängd pyometra, som innebär att livmodertappen är stängd och allt var hålls kvar inne i livmodern. Det är därför vanligt att stängd pyometra inte upptäcks förrän tillståndet är kritiskt och honan är riktigt dålig. Båda tillstånden är akuta och livshotande om råttan inte får vård direkt. Med kastration slipper man oroa sig för detta.

Råttor är mycket tåliga för operativa ingrepp och har sällan bekymmer med aptiten.